namethatwho

satt och kollade runt lite på internet, när en tanke slog mig..

nu när man ska börja gymnasiet i höst så ska man lära känna nya människor och ja.. allt är nytt!
och en annan tanke som slog mig då var att, det inte kommer va dessa underbara och roliga människor som jag lärt känna i 3 år som jag kommer gå med, och har haft awesome moments med!
utan ska gå nu tre år med helt okända personer, som jag visserligen kommer lära känna och bli vän med men t.ex inga fler lektioner i ö209 eller skratta så att man kiknar på franskan..
kalla mig blödig men sitter just nu och gråter för jag kommer sakna alla mycket.

och jag vet att sommar'n snart är slut och detta ångest framkallade ämnet borde vara lagt på hyllan men jag klarar inte av det!
kommer nog inte vara över detta förens till jul (om ens det?!)

var bara tvungen att skriva detta, för annars kommer jag inte kunna sova alls!
godnatt..

om jag ska vara ärlig?

jag är livrädd!

för så mycket..

för gymnasiet?
speciellt gymnasiet!
varför?
jag är livrädd att hur jag ska kunna platsa, få nya vänner men samtidigt vill jag inte glida ifrån mina gamla, att jag inte kommer fatta ett dugg av programmeringen eller matten! jag är livrädd för att lärarna kommer säga att jag inte har den kompetensen som krävs i matte för att få gå vidare!

jag är urdålig på matte, det är inte långt ifrån ig på mig asså!
ekvationer är ganska enkelt
men lästal och potenser är svåra!
bara några exempel..

sen är jag rädd för mycket mer...

som att jag aldrig kommer få uppleva vissa saker
uppfylla en dröm
förlora en vän eller familjevän
att något hemsk ska hända dom jag tycker om

m.m


jag har alltid varit harig!
jag kommer ihåg när jag var liten, blev jag ofta kallad feg, kyckling m.m
för att jag ville inte göra dumma och saker man inte fick göra, ( i was a good girl)
och jag hatade det! vem fan vill bli kallad feg? av sina egna vänner..

sen spårade vissa saker ut lite väl snabbt!
och jag fattade att man måste våga ta risker
och hur harig jag än var så kunde inte det skydda någon, inte ens mig själv!

riskerna kom och jag tog dom..
andra tog dom med..
det är därför jag är den personen som jag är idag..

idag är det mer att jag bestämmer mig för något så gör jag det, och tänker '' det är nu eller aldrig, går det skit så går det men det kan ju även gå bra ''
det har oftast lät till bra saker!

jag är stolt över mig själv!
och ingen liten jävla 7åring från min barndom ska säga att jag är harig idag!

var ute och gick en runda nu med vår lilla grishund här hemma..

rensade tankarna.
men vad är det egentligen man tänker på?

dom tankar jag har i huvudet är bara typ kärlek och framtiden!
typ hur det egentligen ska gå i framtiden, kommer jag någonsin bli det jag drömmer om, och vad är det jag egentligen vill bli?
kommer jag få en man eller kommer jag dö som en 80 åring tant som lever i en tvåa i en förort med 17 katter och kollar gamla filmer hela dagarna?

sen hade jag lite andra tankar, då vi idag var i ronneby med klassen + en annan klass, och gick lite i brunnsparken och badade och åt.. men dom är fortfarandes lite osorterade så går inte att skriva ut dom riktigt än.. men en annan dag :)

---