namethatwho

om jag ska vara ärlig?

jag är livrädd!

för så mycket..

för gymnasiet?
speciellt gymnasiet!
varför?
jag är livrädd att hur jag ska kunna platsa, få nya vänner men samtidigt vill jag inte glida ifrån mina gamla, att jag inte kommer fatta ett dugg av programmeringen eller matten! jag är livrädd för att lärarna kommer säga att jag inte har den kompetensen som krävs i matte för att få gå vidare!

jag är urdålig på matte, det är inte långt ifrån ig på mig asså!
ekvationer är ganska enkelt
men lästal och potenser är svåra!
bara några exempel..

sen är jag rädd för mycket mer...

som att jag aldrig kommer få uppleva vissa saker
uppfylla en dröm
förlora en vän eller familjevän
att något hemsk ska hända dom jag tycker om

m.m


jag har alltid varit harig!
jag kommer ihåg när jag var liten, blev jag ofta kallad feg, kyckling m.m
för att jag ville inte göra dumma och saker man inte fick göra, ( i was a good girl)
och jag hatade det! vem fan vill bli kallad feg? av sina egna vänner..

sen spårade vissa saker ut lite väl snabbt!
och jag fattade att man måste våga ta risker
och hur harig jag än var så kunde inte det skydda någon, inte ens mig själv!

riskerna kom och jag tog dom..
andra tog dom med..
det är därför jag är den personen som jag är idag..

idag är det mer att jag bestämmer mig för något så gör jag det, och tänker '' det är nu eller aldrig, går det skit så går det men det kan ju även gå bra ''
det har oftast lät till bra saker!

jag är stolt över mig själv!
och ingen liten jävla 7åring från min barndom ska säga att jag är harig idag!